Tufft ibland

Det senaste halvåret har jag fått kämpa på vid sidan av både M och min syster som lider av psykisk ohälsa, två helt olika former av psykisk ohälsa. Men ändå finns likheterna där, och det är riktigt tufft att försöka stötta dom.
Har ju förstått hur dåligt insatt jag var i vad psykisk ohälsa innebar både för den sjuka men även för alla runt om.
Det är tung så fruktansvärt tungt att finas där för personen, det kan vara när som helst på dygnet och man vet aldrig hur personen mår. Det kan skifta från timme till timme, och deras behov skiftar lika snabbt.
Att då ha två så nära som i stort set bara vänder sig till mig, det har gjort att jag inte räckt till, jag har kört fullkomligt slut på mig själv.
Men från och med i helgen känner jag att vi vänder blad och kör på åt rätt håll nu!
Jag lever efter en enkel regel, att jag ska behandla de runt mig som jag själv vill bli behandlad om jag blir sjuk!
Och det har jag lyckats med så här långt, så lite mer ork kan jag nog hämta fram och köra på sista biten!